Små saker som skapar ett tillfälligt helvete

Jag är trasig. Jag är sjuk. Jag är konstig. Jag är unik. Jag är...
Jag är deprimerad. Jag är självdestruktiv. Jag är anorektiker. Jag är bullimiker.
 
Jag har satt många stämplar på mig själv. Jag är på väg att bli frisk men det är en lång bit kvar och jag har fastnat.
 
Saker ska va som det alltid har varit. Jag äter min egen mat. Skillnaden nu från förr är att jag har ökat mina alternativ. Jag accepterar att jag äter kolhydrater men jag gör det inte för att jag vill samtidigt så gör jag det för att jag vill.
 
Jag fick panik när finn crispen va slut. Det höll på att sluta med att jag inte åt någonting men jag tänkte på matpratsgruppen och vad jag lärt mig där. Jag valde att ta något annat även om jag åt det med ångest.
 
Jag vill bli frisk samtidigt som jag inte vill bli av med ätstörningen.
 
2012 va året då jag ville dö.
Det va ett fördjävligt år och samtidigt väldigt underbart och magiskt.
 
2013 kommer bli året då jag slits sönder, sprättar upp infekterade och variga sår. Jag kommer leva i kaos en tid, jag kommer säkert sluta äta en en tid också, jag kommer supa, tvätta mina sår med alkohol. Men jag kommer vara i trygga händer och jag kommer ta mig ur det mörka jag snart kommer gå in i.
 
Än är jag inte förlorad.
 

27/10

Min utmaning för kommande vecka är att äta frukost på regelbunden tid.
Frukost är en underlig sak. Äter jag den så blir jag hungrig några timmar senare men hoppar jag över den så kan jag gå en hel dag utan att känna hunger eller få lågtblodsocker.
 
Efter att ha kollat igenom förra veckans matdagbok så insåg jag hur oregelbundet jag äter ex på tider kan vara:
6.50 frukost
13.10 lunch
19.00 middag
 
Och nästa dag blev det:

11.10 "frukost"
13.30 lunch
16.00 "middag"
 
Jag har iaf lyckats fått till någon typ av lunch runt kl 12-14 nästan varje dag. Lunchen i dag blev varmchoklad ( med riktiga chokladbitar, alltså inte kakao) men senare stekte jag några pannkakor till mig och lillebror.
 
Och detta för mig till "förbjudna mat-listan" som de flesta ätstörda har. Jag hade en, inte nedskriven utan i huvudet, på den fanns bla banan, avokado, pasta och självklara saker som socker, hamburgare, chips, pizza m,m. Nu har jag inte någon förbjuden mat längre vad jag märkt. Jag har svårt att äta hamburgare, skulle aldrig äta det ensam men med Erik går det relativt bra, jag får i mig den iaf. Jag äter även tårta, kakor och bullar. Jag berättade det i matpratsgruppen och fick till svar att det är jätte bra att jag kan äta sånt med att jag inte ska hoppa över 1 eller 2 måltider som kompensation, vilket jag gör eller till och med fastar en hel dag. Nu var det ett tag sen jag fastade.
 
Jag har också lärt mig att om man har en regelbundet och hållbart ätande så gör inte en tårtbit eller en kaka något för att det typ "försvinner i mängden". Man ska äta runt 2000-2500kcl om dagen, får kroppen näring/energi regelbundet så behöver den inte spara på något och man ska tydligen inte gå upp i vikt heller ( jag kan inte tro på det än, men det sjunker kanske in om ett tag). Det här är en stor sak för mig, har aldrig tänkt på det förut. Det är ungefär som "ju mer du äter desto mindre fastnar i kroppen", inte riktigt så men hoppas ni förstår ändå.
 
Nu är klockan 18.00 och jag tänkte ta något att äta.
 

22/10

Matdagbok.

Under de 8veckorna jag har Matpratsgruppen på ätstenh ska jag skriva matdagbok och varje Fredag kommer vi disskutera hur veckan har gått. Varje vecka ska vi även ha en ny utmaning. Min utmaning va skräftskivan vi hade i Fredags och kalaset för mormor i Lördags, kom med insikten att det går bättre att äta med andra och det går ännu bättre om man pratar.

17/10

Var på ätstörningsenh i dag. Det skulle bara göras en planering och lite info om gruppträffarna som kommer bli varje fredag vid 8 tillfällen  kl9-11.
 
Jag är rädd. Ibland känns det inte som att jag vill bli frisk. Ibland önskar jag att alla kunde glömma bort mig så ingen blir ledsen om jag tar livet av mig.
Det är hemska tankar, riktigt hemska tankar. Men det är så mycket som händer i mig just nu. Ett krig som använder upp all min energi samtidigt som jag måste orka med komvux, af och träna för att må bra.
 
Jag är inne i en mörk period men det är väl för att den händer så mycket och jag klarar av så lite.
 
Har inte hört från traumaenh heller. Jag tror inte att jag kan bli frisk från ätströningen om jag inte kan bearbeta det som hänt och vem vet hur lång tid det kan ta för dom att behandla min remiss.
 
 
 
Men jag lovar:
Än är jag inte förlorad.

25/9

Jag vet inte vad som händer med mig och jag vet inte hur jag ska få det att sluta hända. Men jag vet att jag inte mår bra, inte alls. Har aldrig varit så här låg under så här lång tid.
Ärligt talat så tror jag inte att det kommer bli så mycket bättre förän jag fått börja på ätstörnings- och traumaenheten.
 
Jag äter iaf. Så ingen behöver oroa sig för att jag svälter mig själv eller något sånt.

10/9

Förbereder mig för att dra till gymet men det går himla segt... hatar att va sjuk och slöa till...
Lyckades även ringa ätstörningsenheten under just den timmen som de har rast tydligen.
 
Har en dålig dag, är skitsur och irriterad på det mesta.
 
testade att platta håret och så här långt, platt och tråkig blir det då. dessutom tvättade jag håret med barnängens balsam igår och mitt hår blir skit äckligt av det, känns som en smuttsig hund ( som luktar gott)
 
 
Nu när jag varit förskyld och inte tränat och dessutom ätit mer så har jag gått upp ca2kg på 2veckor ( har inte vägt mig men det är så jag upplever mig själv just nu, så inte så konsigt att jag mår som jag mår).
Kommer ta ca 3-4 veckor att bränna bort de där 2kg. Kan göra det på 2 veckor men då skulle jag vara tillbaka i ätstörningen ordentligt.
 
 
I dag planerar jag att vara på gymmet minst 2h, I morgon har jag bokat ett step-pass och på Onsdag ska jag testa spin2013 konceptet är ungefär som att köra med pulsklocka fast utan pulsklocka och istället gå på känsla.
 
Jag har sagt det förut men nämner det igen. Jag mår inte bra just nu, höst-depression eller down-period. Men träningen hjälper att hålla självhatet borta, träning skadar mindre än självhat. Känner att jag inte kan ta itu med de riktiga problemen själv och så länge jag inte får gå till traumaenheten eller ätstörningsenheten så kommer jag gör det jag kan för att distrahera mig från att tänka på dåliga saker.

10/7

Helt förstörd.
 
Erik åker till Rhodos i morgon och kommer tillbaka nästa onsdag. Trode att det skulle gå bra, att jag skulle klara mig, ha kontroll på ätstörningen och sånt...
 
Men jag bara tror och tror.
 
Jag kommer vara förpassad hos mormor och morfar eller med vänner tills mamma och co kommer tillbaka från Skiathos.
 
 

kan meddela

En liten ändring är gjort.
Har gjort kategorier och delat in de flesta inlägg som är publicerade efter att jag "kom ut" med ätstörningen.
Att jag började vid den tiden är för att nästan alla inlägg som är från tiden innan är "sjuka".
Just nu lever jag ändå hyfsat hälsosamt men med lite ohälsosamma tankar ( som jag jobbar med) men under den tiden åt jag så lite så att jag hade nog inte levt i dag, om jag fortsatt. Gick ner ca 1kg i veckan, med i dag var det exagt 3månader sen det började vända men hade det inte vänt och jag fortsatt gå ner lika mkt så hade jag vägt ca 42kg, jag är 174cm lång. Då hade mitt bmi legat på 13,9 (alltså det minsta som finns på skalan, som läkaren har)

Jag vill börja om på nytt nu.
Jag ska bli frisk.
Inläggen kommer vara mer positiva.
Men eftersom hälsa och välmående är ett så stort intresse för mig så vill jag gärna dela med mig av det jag kan. Det kanske blir lättare för mig då att sortera bort de tankar som har med ätstörningen att göra och lägga mer värde i det som är bra för mig.

Känns som att det här blev himla rörigt och en salig blandning av mörkt och ljust.

Går det?

Går det att ha en hälso-blogg och samtidigt ha en ätstörning?

Jag är ju så medveten om vilka fel jag gör och vad som hör till sjukdommen samtidigt som jag vet hur man lever "på bästa sätt".
Jag kan mer om näringsämnen, vitaminer, mineraler och träning än en del av de som jobbar på ätstörningsenheten!

Leva i dubbelmoral.
Säga det ena och göra det andra...

Jag vet att jag borde släppa fokusen på mat och allt sånt. Men det finns så många människor som tränar och verkligen "lever" för hälsosamma saker, som har sånt i huvudet varje dag, som sitt jobb utan att ha en ätstörning.
Det borde gå för mig med.

Just nu kanske det är "fel" eller inte rätt sak för mig att tänka på men när jag blir frisk...

Jag har börjat fundera på att utbilda mig till dietist eller nutritionist/näringsfysiolog. Då kommer jag verkligen få användning för mitt enorma intresse för hur mat och träning påverkar kroppen. Jag kan till och med få jobb på ätstöringsenheten och hjälpa andra som är precis som jag är nu.
Barnfettma, fettmarelaterade sjukdommar och dålig hälsa (både psykiskt och fysiskt) ökar. Tänk att få vara en del av lösningen på problemen.

Men jag vet inte om jag borde jobba inom kommunen efter som de blint följer livsmedelsverkets rekkommentationer. Lv förespråkar margariner både flytande och fasta för att de är magrare än smör och rena fetter. Men i margariner finns transfetter som inte är bra alls att få i sig. Så om folk får lära sig att använda smör och bra fetter men i rätt mängder ( fett mättar (smör mättar mer än margarin)) så får de i säg naturliga näringsämnen som kroppen kan ta hand om istället för upphettade oljor som bildat onaturliga ämnen som kroppen inte kan bryta ner, transfetter ökar också halten dåligt kolesterol och minskar halten bra kolesterol ( det finns bra kolesterol och dåligt kolesterol, äter man tex LCHF-kost så ökar halten bra kolesterol samtidigt som det dåliga kolesterolet minskar), transfetter ökar också riksken för hjärt- och kärlsjukdommar.

Nu blev det en ganska lång utläggning om varför jag inte vill jobba för kommunen och varför man inte ska följa livsmedelsverkets kost-råd, slaviskt. Men det jag ville komma fram till är att Jag skulle kunna starta eget! Där mina metoder går ut på att äta så naturliga livsmedel som möjligt och hjälpa människor med ätstörningar till ett hälsosamt tänkande. Egentligen är det nästan som ätstörningsenhetens (kommunen) metoder och mål förutom det där med naturliga livsmedel.

Och jag skulle kunna inrikta mig lite extra på barn (kanske skriva en kokbok/hälsobok till föräldrar. eller utforma en bra blankett som skickas ut till ALLA, så att "budskapet" når ut till de som inte "bryr sig", för det är ju så att de som bryr sig, de tar reda på informationen själva men de som inte bryr sig eller som inte har intresset, de är de som behöver det som mest oftast.

Ett lååångt inlägg med mina funderingar som jag haft de senaste veckorna. Kände att jag behövde få ut dom.

Hope u enjoyed the reading!





13/6 onsdag

Why i love to wake up.
För att det här är det första jag ser när jag öppnar ögonen.

I dag är en bra dag, trotts att jag gått upp ett till kg. Att jag går upp i vikt så fort beror nog på att jag börjat äta fibrer igen och fibrer och kolhydrater binder vatten.
Igår när jag kollade i spegeln kunde jag bara tänka på mina tjocka och groteska ben/lår. I dag va de inte tjocka och groteska alls.

Ska till vårdcentralen kl 13 och fixa p-piller och kommer nog passa på att ta alla prover som ätstörningsenheten har beställt.
På eftermiddagen blir det fika hos mormor och morfar.




11/6 Måndag


Dagens uppgifter!
Redan avklarat är frukost och crunches (sit ups, i mitt fall).
Blir inga squats (benböj) eftersom jag kör spinning och det är skönt att slippa utmana knät^^

Har träningsverk i triceps och magen!
På Lördagar har de inga pass på friskis och svettis så jag kommer ha det som min vilodag. Att träna hårt både kondition och styrka varje dag och samtidigt ha problem med maten är ingen bra kombination. Men jag kör inte hårt iaf inte med styrka, det blir som mest 15min om dagen och som minst ingenting och konditon (oftast spinning) så kör jag så hårt som jag känner att jag orkar och har lust med, har jag en bra dag så rinner det svett om hela kroppen och har jag en dålig dag så kör jag klart passet och efteråt är jag gladare än innan men knappt i behov av en dusch.

Jag har en "ofrisk" inställning till träning också tyvärr. Men den har 2 sidor. Den dåliga sidan är att jag känner att jag MÅSTE träna annars mår jag dåligt och får ångest lätt. När jag tränar får jag en mer avslappnad syn på mat och att äta. I och med att jag vet det här så peppar det mig att dag efter dag gå iväg och köra ett pass, det är så klart bra men går lätt överstyr. Den bra sidan är att jag mår så himla bra av att träna och det är inte bara för stunden utan det är en långvarig må-bra-känsla, jag får en lättare och ljusare syn på livet. Jag mår bättre med min kropp trotts att jag gått upp 6kg!

Det är en konstig och svår balans mellan träning, mat och ätstörning. Jag vet inte vad som är normalt och jag vet inte vad som är för mycket. Men rådet jag fick från ätstörningsenheten, att följa över sommaren, va att göra saker som jag mår bra av, inte tänka så mkt på att jag ska va försiktig med träning för att inte gå ner mer i vikt och inte tänka på vad jag ätar för att inte gå upp i vikt. Mår jag bra av att träna, mkt, lite eller för mkt så ska jag göra det. Känner jag att jag vill äta en glass så ska jag göra det men känner jag för att byta ut en glass mot en frukt så ska jag göra det också. Bara jag mår bra! Sen tar vi itu med maten mot hösten när behandlingen börjar.

Bekännelser

En dålig dag.

Har länge länge haft en mapp på datorn som heter Thinspo, den är nu borta.
Vågen är ute ur mitt rum. Vill aldrig mer veta hur mycket jag väger för jag kommer aldrig bli lycklig av siffror.
Jag har avregisterat mig från hemsidan där jag räknar och håller koll på kalorier.
Alla sidor om mat, recept och bloggar (som har med mat att göra) är borta från min lista med favoriter.


1/6

Uppdatering

På mötet på ätstörningsenheten sa de att jag fått diagnosen bullimi men att min vikt är på gränsen till anorektisk. Nu får jag vänta enda till den 27 juni, då ska jag träffa sjuksköterskan igen för ny kroppskontroll. Sen framåt hösten kommer någon höra av sig till mig, som kommer bli min kontaktperson, efter det kan behandlingen börja och en remiss kan skickas till traumaenheten.

Jobbat:
tis 8.15-10.30
tors 8.15-16.45
fre 8.15-16.45

Nu är jag i lindesberg, hos Erik. Han är och repan inför i morgon. Då drar vi till sthlm på Livekarusellens riksfinal!
Remember the name: Walker
För ni kommer höra talas om det igen!

Lagom

Ett ord jag inte vet vad det betyder.

News

Istället för att köra på stenhård LCHF så har jag slutat helt med det. Försöker även äta enligt livsmedelsverkets rekommendationer med att äta var 3dje timme, eftersom det är så jag kommer få äta när jag fått kostplanen från ätstörningsenheten. Det klaras lätt som en plätt när jag är på förskolorna för att det är precis så de äter.

Mötet på ätströningseneheten gick ok btw. Fick veta att jag har anorexia, jag kommer få den hjälp jag behöver + en gratis tandundersökning, Kroppsundersökningen va inte jobbig, alla värden och blodtrycket är helt normalt fast jag är underviktig men det viste jag ju redan.

Onsdag, Torsdag och Fredag har jag jobbat på Sörbyskolansförskola, Jag kan säga att om det va garanterat att jag får jobbpå en sån förskola efter jag avslutat utbildningen så skulle jag inte tveka en sekund om vad jag vill jobba med!
Helt underbara ungar <3

Åkte med Erik till Linde i går (fredag), badat benen, solat och grillat.
I dag får vi se vad som händer.

Glöm inte morsdag på Söndag

Ingen heder

Bara skam.

Jag ville vara duktig och göra som de bad mig på ätstörnngsenheten och börja införa mer och mer kolhydrater undan för undan i min kost. Jag gjorde det och nu är jag i kaos igen...

Jag hatar mig själv. Nej, jag hatar det där svarta och äckliga som finns i mig, det där som förstör mitt liv, det där som gör att jag alltid känner mig konstig, det där som gör mina nära oroliga och ledsna, det där som ätstörningsenheten kallar anorexia.

Jag vågar inte chansa igen förän jag fått en kostplan från dietisten.

Min räddning i dag är att jag har bokat 2st spinningpass kl 18-19.10 och 19.15-20.15 så ångesten är inte total.

...

Efter mötet på ätstörningsenheten krävdes den 30min promenad för att bli av med lite tankar, lite stress och lite ångest. Mycket är fortfarande kvar. jag litar inte på att de vet vad de håller på med och deras metod tvingar mig att gå igenom sånt som jag inte vill gå igenom bla hetsätningsperioder och bullimi! bara för att veta hur jag ska hantera dessa perioder.

Jag har ju sluppit dessa perioder med LCHF så jag kan fortsätta med LCHF men då är ätstörningen fortfarande kvar...

fan fan fan.


Lite bilder

Jätte super god middag. Kyckling, brunsås och blomkålsris.


till efterrätt: Hallonglass!
vispa grädde. Mixa frysta hallon, blanda och njut^^ Jag pudrade över lite kakao

och jag

22/5 tisdag

kl 13 har jag tid för möte nr2 av 3 på ätstörningsenheten och kl 14 ska jag göra en kroppslig undersökning. Jag hatar när andra människor fokuserar på min kropp på det sättet. Men vem känner sig inte osäker i sådana situationer. Jag är iaf jätte nervös.

Onsdag
jobba på Sörbyskolansförskola avd paljetten 7.30-14

Torsdag
jobba på Sörbyskolansförskola avd kristallen 9-14 (utflykt)

Fredag
jobba på Sörbyskolansförskola avd paljetten 7.30-13



Körde första spinningpasset på någon månad i går! Kan inte förstå att jag varit utan det så länge, det är så kul och så härligt.
Märktes inte att det va så länge sen som jag körde men det kan bero på att jag inte kände någon press att öka motståndet  till så hög nivå, innan hade jag tänkt att nu går jag in för att ha kul, orkar jag inte så mkt så kan jag iaf försöka avsluta passet.
Det va galet bra musik.
Under den jobbigaste delen av passet blev jag distarherad av en skalbagge som kröp under min cykel, så det blev inte så jobbigt ändå.

The day after tomorrow

WHAAAT!? did i just use a filmtitle as a "rubrik"?
yepp i did.
swenglish

Jag va ju på ätströningsenheten i går på möte 1 av 3.
Jag är inte imponerad av deras kunskap om näringsämnen.
Hon hävdade att man inte kan överleva på lågkolhydratkost. Hur förklarar hon då att det finns både doktorer, läkare, vetenskapsmän och vanliga civila som ätit lchf-kost i flera år. Går de mot en långsam död kanske? Nej, jag skulle inte tro det.

Men jag vill klara av att äta en potatis utan att få ångest och jag förstår deras metod och synsätt på det här med att jag äter lchf. Jag kommer inte bli firskförklara förän jag kan äta normalt. Det är helt rätt i min mening , men om jag väljer att äta lchf för att jag mår bra av det inte för att jag har ett erorm kontrollbehov av mat så räknas det som frisk enligt mig.
Vänder man på det så låter det såhär.
En frisk person som väljer att äta lchf räknas inte som ätstörd. Då är det mer ett val av livsstil.

Jag vill utmana alla som är motståndare till lchf att testa att äta den kosten själv i ca3 månader.

Nu blev det väldigt mkt om lchf, det va inte meingen.  egentligen spelar det ingen roll vad jag skriver för de som läser det här kommer nog tänka att det är sjukdommen som talar.

Jag tror att det här kommer bli bra ändå.
Någon dag ska jag kunna äta min potatis utan att känna det minsta ångest eller oro.
Någon dag ska jag uppleva glädje över livet och tacksamhet att jag är jag.

RSS 2.0