tibonnanj

Var på ätstörningsenh i dag. Det skulle bara göras en planering och lite info om gruppträffarna som kommer bli varje fredag vid 8 tillfällen  kl9-11.

 

Jag är rädd. Ibland känns det inte som att jag vill bli frisk. Ibland önskar jag att alla kunde glömma bort mig så ingen blir ledsen om jag tar livet av mig.

Det är hemska tankar, riktigt hemska tankar. Men det är så mycket som händer i mig just nu. Ett krig som använder upp all min energi samtidigt som jag måste orka med komvux, af och träna för att må bra.

 

Jag är inne i en mörk period men det är väl för att den händer så mycket och jag klarar av så lite.

 

Har inte hört från traumaenh heller. Jag tror inte att jag kan bli frisk från ätströningen om jag inte kan bearbeta det som hänt och vem vet hur lång tid det kan ta för dom att behandla min remiss.