tibonnanj

Jag är trasig. Jag är sjuk. Jag är konstig. Jag är unik. Jag är...

Jag är deprimerad. Jag är självdestruktiv. Jag är anorektiker. Jag är bullimiker.

 

Jag har satt många stämplar på mig själv. Jag är på väg att bli frisk men det är en lång bit kvar och jag har fastnat.

 

Saker ska va som det alltid har varit. Jag äter min egen mat. Skillnaden nu från förr är att jag har ökat mina alternativ. Jag accepterar att jag äter kolhydrater men jag gör det inte för att jag vill samtidigt så gör jag det för att jag vill.

 

Jag fick panik när finn crispen va slut. Det höll på att sluta med att jag inte åt någonting men jag tänkte på matpratsgruppen och vad jag lärt mig där. Jag valde att ta något annat även om jag åt det med ångest.

 

Jag vill bli frisk samtidigt som jag inte vill bli av med ätstörningen.

 

2012 va året då jag ville dö.

Det va ett fördjävligt år och samtidigt väldigt underbart och magiskt.

 

2013 kommer bli året då jag slits sönder, sprättar upp infekterade och variga sår. Jag kommer leva i kaos en tid, jag kommer säkert sluta äta en en tid också, jag kommer supa, tvätta mina sår med alkohol. Men jag kommer vara i trygga händer och jag kommer ta mig ur det mörka jag snart kommer gå in i.

 

Än är jag inte förlorad.