tibonnanj

 

Har tröttnat på min rinnande näsa så nu sitter jag med papperstussar i näsan. Varit förskyld sen i förrgår kväll, är tacksam för att det bara är i näsan (peppar peppar).

 

På översta bilden ser ni den runda verisonen av mormors fyrkantiga födelsedagstårta. Jag har lärt mig att köpebottnar är sk*t, snea, smuliga och ojämna, valde inte ens den billigaste sorten så hädanefter gör jag mina egna tårtbottnar så mkt jag kan, billigare, godare, bättre.

 

Vi har elefanter i lägenheten över oss eller vrålapor med benfel. Just nu håller idioterna på att flytta stolar eller något som skrapar i golvet ( vårat tak). Anklagar mig själv för att inte vara modig nog att gå upp och säga till dom...
Samma sak gäller rehabgubben under oss. Han har iaf kört ut kärringen så vi slipper deras bråk men igår åkte han tydligen in på akuten för avgiftning/hjärtfel. Tragiskt nog har de 2 passivt-rökande hundar som blev lämnade ensamma hur länge som helst. Kärringen ville inte ta med dom till sin nya lägenhet, vad vi förstod, så de fick vara ensamma medans gubben va på sjukhuset hela natten och förmiddagen. Finns det inte lagar som säger att man inte får lämna en hund ensam mer än 4h eller något sånt?

 

Behöver fixa mina glasögonbågar eller skaffa nya glasögon helt. Synen försvinner mer och mer för varje år och det va ca 2 år sen jag köpta mina nuvarande glasögon.

MEN jag har inga pengar. Nästa månads aktivitetsstöd kommer försvinna till folktandvården ( jävla tjuvar), mobilräkning och busskort. Jag är glad att kommunen betalar mina resor till ätstenhten. Min kontaktperson där tycker inte att jag ska gå eller cykla överallt för att inte göra av med så mkt energi när jag äter så lite, men hur fan ska jag annars ta mig runt? Jag har inte råd att åka buss. Vet inte hur jag ska klara mig när kylan kommer och jag inte kan cykla.

 

Jag orkar inte med livet, förtvivlad, orolig, arg och värdelös. Jag vet att jag inte är värdelös men det är så svårt att känna något annat när saker är som de är.

 

Önskar att jag kunde försvinna eller iaf bedöva allt jag har i mig, allt skit och allt onödigt. Gå igenom vardagen utan känslor, tankar eller hinder. Bara göra det jag ska och sen vara "borta". Om man kunde "ta ut" Cecilia ur min kropp och placera mig någons där jag är lycklig eller bara låta mig få vila.

 

Allt detta har jag skrivit med 2 papperstussar i näsan.

Ursäkta för ett gnälligt inlägg.