tibonnanj

Jag mår inte så bra. Jag känner mig så ensam. Jag har inte Fredrik längre men jag hade honom kanske aldrig som jag ville ha honom, jag bara hittade på i huvudet och hängde mig fast i det som va underbart.

Utan musiken skulle jag nog vara förkrossad. Men tack vare den... Nu bröt jag ihop lite iaf. Dumma tårar.


Jag vet vad gud vill visa mig, men jag har svårt att uppleva det än.