tibonnanj

Jag har kommit med försoning med mitt ha-begär. Det ligger i människan natur att sträva efter saker och vilja ha nytt, utan det så skulle vi inte vara så som vi är i dag med all teknik och forskning. Så att jag vill ha en hund kanske inte är så mkt att fylla ett tomrum som det är att förlja naturens"lag". Det kan ju kanske handla lite om självförverkligande också. Jag tänker att jag vill träna min hund. Jag ska träna den till en jätte duktig hund och dessutom träna den till en kantarell hund, det låter som en så otroligt rolig utmaning. Och vi ska gå långa promenader i ur och skur och ta långa vandringar i skogen.

Nu lämnar jag just "ha hund tänket". Jag skulle kunna gå kurser för att bli hundtränare, visst det kanske inte diret är ett lönsamt yrke men det viktigaste för mig är att vara lycklig. Eller det blir ju att gå en flerårig utbildning. Jag skulle jätte gärna utbilda mig till hundmassör. Men det är ju det där att jag inte har någon stor erfarenhet av hund. Hur ska jag då veta? Att studera kostar pengar, så under alla år man studerar drar man på sig massa skullder. Jag är rädd för den dagen då jag måste ta mitt första lån. Det blir inte roligt. Det är defenitivt en erfarenhet som jag kan vara utan.